5/etta

Eller kanske skriver man "femetta" eller 5/1:a. Ja, vad vet jag? En hund...

Vad jag däremot vet är att vi var i Vemdalen under sportlovet. Det är en femetta. Under samma vecka fyllde både jag och Texa år. Jag 5 år och Texa 1 år. Alltså en femetta. Dessutom är vi två de allra bästa vovvarna på hela fjället! En typisk femetta!

Jag är ju sen flera år en van fjällresenär. Kan hantera snö mellan tårna och vet hur man hittar ställen att kissa på i all snö. Har också koll på hur man beter sig i längdspåren och i pulkabacken. Inte ens i slalombacken känner jag mig osäker. Snövessla har jag åkt och jag vet att man ska undvika djupsnö när man har korta ben. Vet att kortaste vägen aldrig är den snabbaste och att rådjur, räv och ren bara går att jaga där snön är ordentligt tillplattad. Eller om man har en bra förlöpare...
Jag vet också att man blir glad av snö och att det inbjuder till att springa fort och busa i allt det mjuka och kalla. Har man dessutom en kompis och roliga personer som leker med en så är lyckan total. Stora vidder och fri lek - det är grejer det.
En som däremot inte har så stor erfarenhet är lilla Texa. Hon har bara varit i Vemdalen en gång och hann då bara bekanta sig med omgivningarna och börja vara i snön. Hon hade svårt att hitta platser att göra ifrån sig på och hon tyckte det var jätteläskigt att åka snövessla. Fast den gången var även Ellen och Greta med, så att det var kul att leka i snön rådde det inget tvivel om. Texa hade mycket goda minnen att bygga vidare på.

Nu var det dags att fortsätta hennes utbildning till elegant fjällvovve. Elegant är hon redan så då återstår resten...

Trots att det är jag som är rymlingen i familjen så var det Texa som fick ha lina på sig i spåret. Konstigt kan man tycka, men det är faktiskt helt logiskt. Så här års är det inte så många picknickar med korvmackor på gång. De få som ändå pågår kan matte parera från mina "attacker" och som jag sa innan... de vilda djuren går inte att sätta fart på i djupsnö. Jag är dessutom riktigt väluppfostrad och lydig när vi går på tur. Jag vet vad som förväntas av mig.

Texa däremot... Trots att hon ännu aldrig har rymt från matte, aldrig varit riktigt utom synhåll, så är det nollkoll på den unga damen. Hon vet definitivt inte vad som förväntas av henne i spåret och på fjället.

Hon gillar att lekjaga allt som rör sig fortare än oss. Och att lekanfalla helt oväntat om någon möter och passerar oss. Med viftande svans och "farligt" läte kastar hon sig över eller ibland framför eller under folk och fä. Helt unpredictible... På vanliga promenader till fots har matte sällan några problem att förekomma henne, då kan Texa vara lös och bli inkallad för att uppföra sig då vi blir passerade. Matte på skidor - längdskidor ska tilläggas - är en annan sak... Då har hon fullt upp med att hålla ordning på skidor, stavar och sig själv. Man kan säga att hon är aningens otymplig... Då krävs det lina på unga damen för att skydda andra skidåkares hälsenor och byxbakar... Inte helt populärt i alla läger att ha en cairnterrier hängandes i rumpan...
Vi gick på tur flera gånger. Texa lärde sig mer och mer. De första gångerna sprang hon framför, bakom, på vänster sida, på höger sida, stannade, rusade framåt eller försökte bita i skidspetsarna om vartannat och i en salig röra. Måste beundra matte att hon inte hamnade i drivorna fler gånger än hon gjorde... Hon fipplade med lina och senare flexikoppel för att inte trassla in sig totalt. Fick rätt bra snits på det tycker jag, men visst blir det enklare när vi kan vara säkra på att Texa har fattat galoppen. När vi båda kommer att kunna vara lösa. Då kan man stanna och nosa där man vill och springa fort när man vill. Då måste det inte vara utförsbacke för att vi ska kunna sträcka ut helt och hållet.

Texas utveckling gick fort framåt. Skulle tro att redan nästa gång vi åker till Vemdalen så kan hon vara lös på våra turer på fjället.
Även hemma vid stugan har vi kul. Grannen två stugor nedanför oss har också hund. Hon heter Kil och är en blandning mellan lapphund och bordercollie tror jag. Vi träffades många dagar och kunde leka tillsammans i snön.
Speciellt Texa och Kil hittade varandra helt och fullt. De lekte i djupsnön och Kil banade väg för Texa. Här på bilden kan ni se hur Texa får kämpa då hon inte väljer att springa i Kils spår.

Jag lekte också en del men vad som är ännu bättre är att på Kils tomt finns det gamla älgklövar och renstekar nedgrävna av henne. Eftersom Kil fick leka med min Texa så tyckte jag att det inte var mer än rätt att jag nosade reda på och grävde upp godsaker som hon omsorgsfullt gömt. Det var OK för Kil. Hon visste väl att jag inte skulle sno med dem hem till Göteborg...dessutom fick hon nog nya av sin husse med jämna mellenrum. Där fanns ständigt nya att leta upp och därför tillbringade jag mycket tid med uppletande "arbete" medans de unga lekte järnet.
Även Nicke och hans kompis Vincent var ute och lekte kul lekar med oss. Det är bland det roligaste jag vet. Lillhusse leker så himla roliga lekar med mycke fart och bus.

Ja, se sportlov är en kanonbra uppfinning. Alla är lediga och det är aktiviteter hela tiden. Både för hundar och personer. Man sover så gott på natten efter all frisk luft och all motion.

Här sätter jag och Texa iväg ännu en gång så snön ryker. Hoppas vi åker snart igen!